Amniotomi - Med amniotomi menas att barnmorskan eller förlossningsläkaren tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Detta görs oftast med en liten plastkrok och gör inte ont. Amniotomi kan vara en åtgärd i samband med igångsättning av förlossning, men kan också användas för att få förlossningen att gå fortare framåt. En annan anledning till amniotomi är att vi vill veta vilken färg som fostervattnet har om CTG skulle indikera att barnet är stressat. Det är vanligare att ett barn som upplever stress bajsar i fostervattnet, men det är också vanligare att barnet har bajsat i fostervattnet ju längre graviditeten pågått.
Apgar-bedömning
Strax efter födseln gör barnmorskan en bedömning av apgar. Detta innebär att barnmorskan vid 1, 5 och 10 minuters ålder gör en bedömning av barnets hudfärg, muskeltonus, retbarhet, andning och hjärtfrekvens. I de flesta fall kan barnmorskan göra detta enbart genom att titta på barnet och dess beteende när det ligger hud-mot-hud med sin förälder och är ingenting som stör.
CTG – Står för CardioTokoGrafi och används för att personalen skall kunna skapa sig en uppfattning om hur barnet mår i livmodern, tex under värkarbetet.
Två dosor läggs på den gravidas mage och hålls fast med hjälp av två resårband. Den ena dosan registrerar barnets hjärtfrekvens och den andra registrerar ev sammandragningar eller värkar. När registreringen pågått i 20-30 min kan barnmorskan eller förlossningsläkaren göra en bedömning av hur barnet har det inne i livmodern. CTG erbjuds alla gravida kvinnor vid ankomst till förlossningen. Beroende på resultatet av CTG samt dina frisk- och riskfaktorer görs en plan i vilken utsträckning CTG fortsatt behöver användas under födseln. Barnet känner inte av användningen av CTG och det du som gravid kan uppleva är att banden, som håller dosorna på plats, är i vägen eller spänner åt.
Oxytocinbehandling – ”Värkförstärkande dropp” eller oxytocinbehandling används i hög utsträckning i samband med igångsättning av förlossning eller då förlossningsarbetet inte går framåt i den normal takt. Oxytocin är ett naturligt hormon som driver födsloprocessen framåt. När vi ger det som läkemedel använder vi ett syntetiskt framställt oxytocin i droppform in i blodbanan. Takten som droppet går med ökas till dess att värkarna kommer mer oftare/blir starkare eller till dess att födseln går framåt. Nackdelen med oxytocinbehandling är att risken för syrebrist hos barnet ökar något, vi önskar därför övervaka barnet med CTG kontinuerligt.
pH prov/navelsträngsprov - Efter att barnet är fött tar undersköterskan eller barnmorskan ett blodprov på barnets navelsträng. Detta prov analyseras och kan visa exempelvis hur mycket av barnets energiresurser som gått åt under födseln. De flesta barnen som föds mår bra, men i situationer där barnet behöver stödinsatser i samband med födseln, kan det vara av stor vikt att ha pH-prover för att veta vilken typ av insatser barnet behöver mest. Vi rekommenderar provtagning på alla barn strax efter födseln.
PVK – Står för Perifer VenKateter och är en tunn slang som barnmorskan för in i ett blodkärl med hjälp av en nål. Efter att slangen kommit på plats tas nålen bort och du kan använda handen eller armen precis som vanligt. En PVK sätts för att personalen skall kunna ge dig läkemedel rakt in i blodet, tex om du blöder mer än normalt. Om du som födande har en ökad risk för att behöva skall behöva läkemedel under födseln kan PVKn gärna sättas in i samband med att du skrivs in på förlossningsavdelningen. Om du önskar smärtlindring med epidural är det också nödvändigt med en PVK.
Skalpelektrod – I de fall det finns riskfaktorer som gör att vi önskar övervaka ditt barn under hela värkarbetet, exempelvis om oxytocinbehandling skulle användas, kan det ibland finnas behov av att använda en skalpelektrod. Det är en liten metallfjäder som placeras på barnets skalp och fästs i den översta huden. Genom elektroden kan vi avläsa barnets hjärtfrekvens mer exakt. Fördelen med en skalpelektrod är att elektroden inte i lika stor utsträckning ”glappar” som när vi avlyssnar hjärtfrekvensen utanpå magen samt att den är behjälplig när vi har svårt att särskilja den födandes och barnets puls. Nackdelen är att det skapar ett litet sår i barnet skalp, även om detta ofta läker fort efter födseln.
YP - Yttre palpation. Med en yttre palpation menas att barnmorskan eller läkaren med hjälp av olika handgrepp känner utanpå magen hur barnet ligger inne i livmodern. Detta är en undersökning som ofta kompletteras med en vaginal undersökning.
VU – Vaginal undersökning. Vid en vaginal undersökning känner barnmorskan eller läkaren med sin hand inne i slidan för att bedöma livmodertappens längd, konsistens, riktning, öppningsgrad samt var barnets huvud är placerat i förhållande till riktmärket ”spinaetaggarna” i födelsekanalen. En vaginal undersökning är en av delarna som används för att bedöma var i födelseprocessen den födande befinner sig eller i vilken takt den går. Denna undersökning kompletteras ofta med en yttre palpation.
