Du har blivit remitterad till oss för bedömning av dina knäartrosbesvär. Vi vill att du läser igenom detta innan besöket så att vi tillsammans kan ta ett beslut om vilken behandlingsstrategi som passar bäst för dig.
Artros är den vanligaste kroniska ledsjukdomen och drabbar i huvudsakligen ledbrosket. Broskets funktion är att fördela belastning och att minska friktionen i leden.
Den bakomliggande orsaken till artros är en rubbad balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Till detta kommer att det finns inslag av inflammation i leden. Detta resulterar i att ledens stötdämpande glidyta, som normalt är slät och glänsande, blir matt och ojämn och så småningom fransig. Därigenom ökar friktionen mellan ledytorna och förmågan till stötdämpning försämras. Till sjukdomsbilden hör även att ledens rörlighet begränsas och att leden smärtar mer eller mindre vid belastning. Värk i vila kan också förekomma.
Ledbroskets näringsutbyte stimuleras då leden växelvis belastas och avlastas, vilket sker vid all form av rörelse. Därför är fysisk aktivitet i rimlig omfattning ett viktigt redskap för att brosket ska fungera så bra som möjligt och för att behålla god funktion i leden samt minska smärta och värk.
Med tiden blir ledbrosket allt tunnare och sprickbildningar ned till underliggande ben kan uppstå. Så småningom kan ledbrosket helt förstöras vilket innebär att själva benet får utgöra ledyta.
Muskulaturen kring en artrosled försvagas och det inbegriper hela benet vid en knäledsartros. Förutom att muskelns styrka minskar så avtar även känslan för vilken position leden befinner sig i. Koordinationsförmågan försämras i muskulaturen kring både den skadade och omkringliggande leder, vilket ibland ger en sämre balans.
Artros utvecklas långsamt under många år och symtomen av artros kan variera i intensitet över tiden.
Stelhet som är mest uttalad på morgonen eller när man ställer sig upp efter en tids sittande. Med tiden kan ledrörligheten bli mindre.
Smärtan ökar långsamt i sjukdomsförloppet och stegras vid belastning. Vilovärk är ett tecken på mer uttalad artros. Symtomen från smärta härrör från strama muskler, ansträngda senfästen, utspända ledkapslar med mera. De främsta åtgärderna mot att minska inslaget av smärta och värk är kunskap runt sjukdomen, fysisk aktivitet i lagom mängd samt smärtlindrande mediciner.
Svullnad i leden förekommer till och från och då i ökad omfattning i perioder då leden utsätts för ovanligt mycket belastning.
Svaghet och trötthet i musklerna
Sämre koordination av muskulaturen vilket ger nedsatt stötdämpning vid till exempel fotisättning vid gång i en utförsbacke. Detta ökar belastningen på lederna vilket ökar risken för överbelastning av ledbrosket och artrosen riskerar då att förvärras. För att motverka detta är det viktigt att behålla god funktion i muskulaturen genom regelbunden träning av muskelstyrka och koordination samt användning av skor med god stötdämpning i sulan. Ett stödhjälpmedel i form av till exempel stavar är ett förnämligt sätt att minska stötbelastningen i den skadade leden liksom att företrädesvis promenera på mjukt underlag.
Sjukdomen går inte att bota varför man försöker bromsa den för att lindra besvären. Detta görs:
Genom att ha kunskap om sin sjukdom. Detta kan man få genom artrosskola som många primärvårdsrehab erbjuder. Artrosskola är ett standardiserat koncept som sjukgymnasterna håller i och där man får lära sig mer om artrossjukdomen samt hur man skall träna muskulaturen runt knäleden.
Träning och motion. Belastning och rörelse är viktig stimuli för artrosleden. Inaktivitet leder till minskad hållfasthet och funktion. Rådgör med din sjukgymnast för att hitta rätt belastning och lämpliga träningsformer. En god regel är att träningen kan få göra ont just när den genomförs och en tid därefter men inte leda till en varaktig försämring de närmaste dagarna. Det är viktigt att träningen är regelbunden, sträva efter 30 minuters fysisk aktivitet per dag. Fysisk aktivitet ger frisättning av kroppseget morfin, endorfin, som bidrar till smärtlindring.
Minska kroppsvikten Ökad kroppsvikt ger större ledbelastning. Därför är viktnedgång vid övervikt ett effektivt sätt att minska belastningen på lederna.
Hjälpmedel Gå med stavar/käpp. Använd skor med bra stötdämpning
Medicinering Värktabletter där Alvedon är den vanligaste. Ibland kan inflammationsdämpande läkemedel vara aktuella.
Akupunktur och TENS är andra möjligheter att behandla smärta/värk genom utnyttjande av kroppens eget smärthämningssystem.
Hos de flesta har artros ett lindrigt förlopp där det förekommer perioder med ökande besvär som ofta kan lindras med ovan beskrivna metoder där sjukgymnastik/artrosskola alltid bör ha provats innan eventuell operation. I de fall sjukdomen blir svår att leva med på grund av belastningssmärta som ger en kraftigt minskad gångsträcka, besvärlig vilovärk och övrig funktionsnedsättning kan oftast en operation ge ett gott resultat. Målet med operationen är att minska smärtan. En god muskelfunktion innan operation gör att rehabiliteringen efter operationen går snabbare och förutsättningarna för ett lyckat operationsresultat ökar. Därför vill vi alltid att våra patienter genomgått artrosskola och sjukgymnastik innan en operation är aktuell.
Resultatet av operationen innebär nästan för alla patienter att smärta och värk upphör samt att rörlighet och gångförmåga förbättras. Dock får man räkna med att det tar 6 – 12 månader efter operationen innan man är färdigrehabiliterad och kan se slutresultatet. För 95 % av patienterna fungerar den konstgjorda leden väl efter 10 år och för de flesta patienterna resten av livet utan behov av någon ny operation av knäleden. Hos yngre patienter är dock risken större att protesen lossnar med åren vilket kan medföra behov av ny operation, vid en sådan operation byts ledprotesen ut.
Operationen är ett relativt stort kirurgiskt ingrepp som tar 1 – 2 timmar där man byter ut ledytorna och sätter in en konstgjord led, en knäprotes. Operationsärret blir 15 – 25 cm. En knäprotesoperation innebär att man ersätter de skadade ledytorna i knäet med konstgjorda ledytor. På den nedre delen av lårbenet fästs en ny ledyta av metall, och på underbenet fästs en yta av metall och en slityta eller hel yta av plast. Dina nya knädelar fogas i de allra flesta fall samman med benet med hjälp av bencement, ett material för att förankra konstgjorda leder. I vissa fall ersätts även knäskålens ledyta med en plastdel, som även den oftast fixeras med bencemen
